Pålshedens liv i ord

Pålshedens julkalender

2011-12-24T00:32:00.005+01:00

Vi har nu kommit till självaste dopparedagen.
Spekulationerna har varit många.
Jag kommer nu att ge er... (konstpaus)...
det finaste man kan ge någon i en julkalender.

Lucka 24

Pålshedens jul i ord

2011-12-23T09:59:00.005+01:00

Ni trodde väl inte att jag var dum?

Att jag verkligen inte tänkte sätta in det här efter gårdagens lucka?

Lucka 23

Pålshedens julkalender

2011-12-22T04:10:00.003+01:00

Jag tänker låta honom berätta själv om dagens lucka

Lucka 22

Pålshedens julkalender

2011-12-21T12:35:00.003+01:00

Äntligen Daniel, som du har väntat!

Äntligen.

Lucka 21

Pålshedens julkalender

2011-12-20T13:05:00.003+01:00

Det här kanske kan tyckas märkligt.

Men jag är helt förälskad i damorkestern.

Hahah

Lucka 20

Pålshedens julkalender

2011-12-19T03:25:00.001+01:00

Dagens lucka måste i viss grad tillägnas Viktoria & Emelie Lindberg.
Jag är osäker på att någon egentligen tycker att det här är lika bra som vi.

Lucka 19

Pålshedens julkalender

2011-12-18T12:26:00.002+01:00

En klassiker.
Och vad kan väl mer förgylla denna gråa fjärde advent än just pappan i den här familjen?

Samt en präst som i veckans andra dagar stjäl bilar?

Lucka 18

Pålshedens julkalender

2011-12-17T03:44:00.005+01:00

Jag är hemskt ledsen men vi får stå ut med att dagens lucka kommer med spansk text.
Det var inte alls det jag hade tänkt mig.
Men originalklippet togs bort.
Det är ju samma, fast med en touch av Spanien.

Puerta Decimoséptimo

(Eller som lexikonet sa när jag ville försäkra mig om att jag hade fått rätt översättning genom att översätta från spanska till svenska igen: seventeenth dörr. Good enough för me!)

Pålshedens julkalender

2011-12-16T07:50:00.006+01:00

Dagens lucka är delad i tre delar.
Tre riktigt bra delar. Risken, eller kanske ska jag säga chansen är att ni kommer att få se detta om ett par dagar igen.
Men man kan aldrig se det här för många gånger.

Lucka 16
Del 1
Del 2

Del 3

Pålshedens julkalender

2011-12-15T04:31:00.001+01:00

Ja jag vet, det här är väl egentligen ett nyårsklipp.
Men det spelar ingen roll.
När hon kommer fram till sin vän...
Så otroligt fint.
För är man ensam, det behöver inte vara så att man inte har någon käresta utan kanske bara ensam ändå, så är man aldrig så ensam som vid jul.
Inte ens på alla hjärtans dag.
Det är därför det finns så många vemodiga men ändå vackra julsånger skulle jag tro.

"You are not alone"
(Lucka 15)

Pålshedens julkalender

2011-12-14T15:33:00.005+01:00

Jag tycker att vi låter det jättekäcka Nisse-bandet ta över dagens lucka

Lucka 14

Pålshedens julkalender

2011-12-13T12:22:00.002+01:00

Lucka 13

Pålshedens julkalender

2011-12-12T06:40:00.001+01:00

Nu tycker jag att det är dags att visa vem som är kung!

Lucka 12

Paul McCartney

2011-12-12T01:10:00.001+01:00

Jag måste börja detta inlägg med att be om ursäkt till en gammal lärare, Kettil Mannerheim.
Jag är övertygad om att det inte finns tonvis utav män som heter det i det här landet och att om man googlar namnet kommer det här att komma upp. När jag gick i skolan hade vi varje år två soaréer (skriver man så när det är plural?). Och en gång skulle vi avsluta med en låt som hette "All you need is love" som tydligen var gjord av världens största och kanske bästa band! Naturligtvis var vi för coola för band från sextiotalet! Herregud! Jag vill minnas att just Kettil försökte dela med sig av sin entusiasm. Men icke. Så snälla, ta emot min ursäkt. Det har tagit mig år att komma till rätta, vill du se?
(See what I did there?)
Det började med att jag i desperation köpte filmen
"Across the universe" där handlingen utspelar sig i form utav Beatles låtar.
Framsidan såg lovande ut och jag behövde något att distrahera mig med.
Att jag genast tog filmen till mitt hjärta var självklart.
Men jag insåg ju att musiken kom någonstans ifrån.
Vad visste jag egentligen om The Beatles?
"All you need is love, bapa da da daa", Let it be som vi fick sjunga om och om igen på musiken för flera år sedan och en singel som pappa hade där jag inte visste vad de sjöng när jag var yngre.
"Hey Jude don't make it bad. Take a sad song and make it better.And remember det där vill inte jag ha"
Jag var ju inte dum, jag förstod ju att det inte var det de sjöng, men jag kunde ju för mitt liv inte höra vad det egentligen var.
Och det var ändå i en pinsamt hög ålder.
Det behövdes egentligen inte så mycket, några klipp och lyssningar på låtarna och jag var fast.
Jag är helt övertygad om att The Beatles räddade mitt förstånd den vintern. Jag behövde något att förlora mig i, riktigt gräva i för att glömma bort situationen jag var i. Och "the fab four" var en outömlig källa.
Säga vad man vill om min smak när det gäller det manliga könet. Men jag är i alla fall konsekvent.
"The cute one" har alltid varit min melodi haha.
Låt mig säga som så att hade jag varit tonåring på sextiotalet hade Paul McCartney varit för mig vad Nick Carter var på nittio och tidigt tvåtusental.
Det var för övrig den mannen som fick mig att ifrågasätta mitt köttätande.
Och det var hans fru, Lovely Linda som puttade mig över den vegetariska kanten i slutändan.

Och igår var jag där. I globen. Paul McCartney stod på scenen. Jag har varit någorlunda lugn innan. Okej, jag har varje dag i två veckor varit tvungen att öppna byrålådan för att kontrollera att biljetten inte har sprungit iväg. Men på det stora hela. Och när han stod där på scenen (jag satt toknära!) så var det som att min hjärna inte ville ta in det.
Jag fick tala om för mig själv att Paul Mc-fucking-Cartney står framför dig och sjunger "Magical mystery tour".
Jag kan på inget sätt beskriva hur det var.
Kanske när jag har landat lite mer.
Jag har lite svårt fortfarande att ta in att jag har sett, och kanske framför allt hört en fjärdedel av The Beatles sjunga. Live. På riktigt.
Kvällen var full utav rysiga ögonblick. När man hör de första tonerna i "Yesterday", när man ser basen, BASEN!, vemodet i "Blackbird", Allsången i "Hey Jude". Jag skulle nog kunna skriva om alla låtarna. Så jag tror att jag avslutar nu. Och kanske återkommer en aning mer sammanhängande vid tillfälle.

Nej, det är inte jag som sjunger med ;)

Pålshedens julkalender

2011-12-11T19:03:00.001+01:00

Det här är faktiskt en jättesöt film. Tro det eller ej.
Att Martin Freeman, inte att förväxlas med Morgan Freeman, gör filmen till det den är är ju självklart.
Ingen kan säga så mycket med bara en min.

Lucka 11

Pålshedens julkalender

2011-12-10T12:13:00.001+01:00

Lucka tio.
Förstår ni att om åtta timmar så sitter jag där, i globen, och lyssnar på

Paul Mc-fucking-Cartney?
Whooo!

Dagen till ära innehåller lucka 10... Ja titta själva

Lucka 10

Pålshedens julkalender

2011-12-09T12:22:00.001+01:00

Dags för lucka nio.
För att förstå vad som händer måste man veta att tjejen i början är fast på ett luftfartyg som kommer att störta styr över vädret. Det enda som kan rädda dem är att Dumbled... nej för låt den äldre mannen vid namn Casran startar sitt verktyg som styr vädret över staden.
Men han är en bitter gammal man. Först var han bitter för att hans pappa endast hade lärt honom hat.
Och för att lära honom att älska tar The Doctor med honom likt forna julars ande och tillsammans med Abigail upplever de så många jular.
Eftersom The Doctor har en TARDIS som han reser genom tid och rum med så hämtar han Casran varje år till vuxen ålder.
(Så den lilla pojken i klippet är också Casran. Men det kanske ni förstår)
Och nu är han bitter över det, Casran. Varför förklaras i klippet.
Ja, okej. Jag vet ju hur det här låter.

Jag vet att klippet är längre än de andra, jag vet att effekterna är lite... udda. Jag vägrar säga dåliga.
Och ja, det där är en stor haj.
Men stanna ändå och titta på klippet. För det är också otroligt vackert.

Lucka 9

Pålshedens julkalender

2011-12-08T02:31:00.001+01:00

Lucka nummer åtta behöver egentligen ingen förklaring eller presentation.

Rsshnandler!

(Lucka 8)

Pålshedens julkalender

2011-12-07T03:56:00.001+01:00

När jag var liten hade jag den här filmen på ett gammalt knaggligt VHS-band. Innan den började fanns någon gammal inspelning med Tommy Körberg som sjöng vad jag bara kan gissa ha varit "Anthem". Så jag trodde väldigt länge att filmen började på det sättet. Med Tommy.

Och sedan jag var sådär liten har jag gillat att åka bil på kvällen och se ljusa fönster svischa förbi utanför.
Det är nog en blandning av det och julkänslan jag gillade, och fortfarande gillar förresten, med den första scenen här.

Lucka 7

Adele

2011-12-06T15:49:00.001+01:00

Julbak

2011-12-06T14:55:00.001+01:00

Vi julbakade hemma hos Anna i söndags & Daniel fick sin present.
Det finns hur mycket som helst jag skulle kunna skriva om det här.
Men jag tror inte att jag har energi till det.
Jag känner hur krämporna kommer krypande.
Främst "the big C"
Men jag vill ändå ta mig tid att säga att kortet jag fick är så fruktansvärt fint. Jag kan inte läsa det utan att börja gråta.
Så jag har lagt det i en låda så länge.
Tack

Pålshedens julkalender

2011-12-06T11:07:00.001+01:00

God jul önskar Mupp-Kjell (en referens kanske endast Daniel förstår) och hans två medhjälpare.
Kick it Doctor!

Lucka 6

Pålshedens julkalender

2011-12-05T18:48:00.001+01:00

Jag kommer ihåg när de här började gå på tv.

Tokjuligt! Allra helst den första delen av klippet. :)

Lucka 5

Tydligen vill inte blogger att jag byter färg på luckorna.
Så vi får hålla till godo!

Pålshedens julkalender

2011-12-04T09:06:00.001+01:00

I dag blir det julbak hos Anna.
Och vad passar då bättre än detta?

(Ja okej, jag märker ju att blogger inte låter mig ändra färg på luckan i dag.
Men det får vi väl ta)

Lucka 4

Pålshedens julkalender

2011-12-03T02:07:00.001+01:00

Aldrig förr har jag velat vara ett fönster så mycket som när jag ser det här

Lucka 3

Pålshedens julkalender

2011-12-02T14:13:00.001+01:00

Dagens lucka innehåller en scen ur en av de bästa julfilmerna någonsin skulle jag tro.
Väl mött!

Lucka 2

Pålshedens julkalender

2011-12-01T01:38:00.001+01:00

Jag har bestämt mig för att vara underbart julig och bjuda in er att öppna små luckor och där hitta ett videoklipp som jag tycker är fantastiskt juligt. Ibland är det korta och ibland lite längre.

Vi börjar med ett litet klipp tror jag.
Det är ju trots allt bara den första december. ^ ^

Lucka 1

En liten notis bara

2011-11-14T00:59:00.001+01:00

Jag känner att jag måste klargöra här att jag inte på något sätt menar att min kära mor inte har varit och är fantastisk!

Men det är ju trots allt fars dag.

Men frukta ej, jag har nog inga pengar lagom till mors dag heller så då har hon ett inlägg att se fram emot.

Och du mamma, du kommer inte heller komma undan ett litet bilspel!

Kära far

2011-11-13T15:33:00.001+01:00

Eftersom det nu är fars dag och jag inte har råd att gå loss på kulörta strumpor och slipsar tillägnar jag nu i stället detta inlägg till pappa.

En del människor höjer ett ögonbryn när jag säger att pappa och jag har bott själva största delen av mitt liv.

Jag vill påpeka att det här var innan varannan-vecka-fenomenet blev så populärt. På min tid var det varannan helg.

Här vill jag passa på att slå ett slag för pappa.

Inte nog med att han fick ta hand om ett barn själv, ställa sig och laga pölsa i arla morgonstund, lägga döda marsvin i GB-lådor i frysen i väntan på mildare väder, koka "egna näsdroppar" och plåstra om sin dotter då hon dagen innan skolavslutningen ramlar med cykeln och trösta då hon arg som en bi inser att hon inte kan ha klänningen farmor har sytt för att plåstren kommer synas!

(Suget efter att ha klänningen var för stort så den kläddes på trots plåster och skrubbsår)

Som sagt, inte nog med detta. Han fick ta hand om en tonårstjej. Har man en gång varit en så vet man vad detta innebär. Nu har inte min kära pappa varit det. Hela tillvaron är på blodigaste allvar. Var och varannan timme gråts det, kanske vet man inte varför, kanske är det för att Nick i Backstreet boys är så snygg!!

Det kan inte ha varit lätt.

Om man känner min pappa så vet man att han kan allt. Det är inget jag säger bara. Han kan ALLT.

Man skulle ju kunna tro att detta på något sätt gått i arv eller så, men det är helt felaktigt.

Hur skulle jag klara mig utan pappa som faktiskt genom telefonen kan tala om vad det är som inte fungerar och vad det är man ska göra? Ja herregud.

Jag tänker inte bli långrandig, för jag känner ett pockande behov utav att gå ut och ta en brus mot hostan.

Så grattis pappa!
Grattis på fars dag

(Det är inte helt omöjligt att jag kommer upp någon dag och löser melodikrysset)

Jag ger er även lite bonusbilder, för det är sån jag är!

Håkan Aronsson

Whoop whoop?

2011-11-07T17:21:00.000+01:00

Vet ni något jag inte uppskattar?
Hemlighetsmakeri!
What's the big fucking whoop?

Hörru du!

2011-11-07T03:26:00.001+01:00

Men kan du sluta googla "elin pålsheden" om du inte tänker tala om vem du är!
Feedjit talar om att du kommer in hit den vägen

"Vi är The Ark och vi är här för att göra slut"

2011-09-23T18:38:00.003+02:00

Klockan är 19:59 och du kan ta på stämningen som råder framför stora scenen på Gröna Lund.

Man känner att det är något stort som är på väg att hända.
Ljuset tänds bakom det vita seglet som är uppspänt för att dölja scenen. Åskan dånar ur högtalarna, suddiga skuggfigurer skymtar där bakom.
I och med att de första tonerna av "Absolutely no decorum" hörs ökar pulsen, jag glömmer att andas för en sekund.
Det är sista gången jag står här.
Seglet faller till marken, helvetet bryter lös.
Där är dom.
The fucking Ark!
Luften är fylld utav upprsträckta kameror. Alla vill dokumentera så mycket som möjligt utav avskedet.
Jag står där i folkhavet, vi är 15000 som är där för att säga hej då, och försöker förtvivlat att inte gråta. Det är fullt med folk jag inte känner här. När det sedan blir för mycket för Ola och rösten svajar, tårarna rinner, då går det inte att låta bli.
Om man inte har varit på en The Ark spelning vet man kanske inte heller vad jag pratar om när jag säger att det finns något sorts skimmer över det.
Allt är magiskt och Olas ord om kärlek och mod är vishet.
Alla i bandet har ett solo och vi ger dem kärlek och applåder.
Ola, som försvunnit bakom, kommer tillbaka.
Jag tar tag i Sofie som står brevid.
Det är vingarna, han har vingarna!
Hur många år har jag inte väntat på att få se dem live?
Jag kan nu dö lite lyckligare.
Allt för snart meddelar de att det nu är dags för sista låten, om vi inte tror att de tänker köra några extranummer det vill säga.
Det tror vi.
De avslutar med en låt som handlar om döden.
Men i kväll handlar den inte om döden, utan om att saker och ting övergår i andra energiformer.
"I morgon ska ni ta över" säger han.
"Då ska ni starta band"
Jag har inte hjärta att säga till Ola att ingen i mitt band kan sjunga.
I kväll syftar "One of us is gonna die young" på The Ark.
Under tiden som bandmedlemmarna försvinner ut bakom scenen för att klä om till extranummer sjunger vi för dem just att en av oss ska komma att dö unga.När de äntligen kommer ut igen är det för att bjuda oss på bland annat "The worrying kind" och "Echo chamber".
Jag sjunger med, är lycklig.
Men jag vet ju att snart kommer den.
För allra sista gången.
Ola tackar oss, deras publik.
"Man skulle kunna säga att utan er, hade inte det här hänt. Men det är faktiskt att säga för lite. Man skulle snarare kunna säga att... inte bara vi var The Ark. Utan även ni var The Ark. Så nu vill jag höra er säga det!"
Och där står vi, 15000 personer, och skanderar att
"VI ÄR THE ARK, VI ÄR THE ARK"
Vi omeds att om vi någon gång behöver, så ska vi bara ropa och deras låtar ska komma till oss.
Med andra ord är det dags för låten som jag inte ens har kunnat höra på skiva utan att börja gråta den här sommaren.
Calleth you cometh I.
Det är sista gången vi står där och sjunger "Aaaaah aaaaah aaaaa aaaah" tillsammans med dem.
Det är lycka, det är sorg, konfettin yr som ett snöoväder.
Det är så otroligt mycket känslor på en och samma gång så man vet inte riktigt vad man ska ta sig till.
När The Ark för sista gången har gått ut från scenen börjar folk röra sig mot utgången.
Jag och Sofie promenerar från Djurgården.
Man är lycklig, som alltid efter en spelning med The Ark.
Men samtidigt är det fruktansvärt tomt.
Jag har äntligen hittat ett tillfälle då det är helt passande att använda den här frasen.
Tack. Tack för allt, älskade band.

2011-09-17T01:27:00.000+02:00

Det är över nu.
Jag kom precis hem från The Arks allra sista spelning.
Känner mig märkligt tom i huvudet men ändå överfull av intryck.
Ett bättre inlägg får skrivas senare.
Nu måste jag sova.
Tack, älskade band.

Bilden är lånad från Gröna Lunds facebooksida

2011-09-15T23:39:00.002+02:00

Så här dags i morgon finns inte The Ark

2011-07-23T17:54:00.007+02:00

Dåren Johnsson

Jag sitter på jobbet, klockan har inte hunnit slå åtta ännu.
Nyhetsmorgon är på. Siffran på antalet döda ungdomar i Norge är nu åttio.
Det ska komma att stiga.
Norges regering är sprängd. Tiden står på något sätt still.
Jag kan bara anta att nyhetsmorgons ordinarie personal är på semester då den gamla flickfavoriten Henrik Johnsson sitter och pratar med folk.
En korrespondent från Norge, Tone från vädret bland andra.
Som jag nämnde så är vid det här klockslaget åttio ungdomar hittade döda på ett sommarläger.
Och vad gör Henrik Johnsson?
Den dåren sitter och ler!
Han sitter där och ler när han pratar med Tone och korrespondent-mannen.
Inget som helst djup, medlidande eller det för stunden krävande allvaret.
Världen är antagligen närmare krig än vad man vågar tänka på.
Och vad gör Henrik Johnsson?
Jo, han sitter och ler som vore högsta triss-vinsten framskrapad

"The Mexican Gang Scene" from "Falling Down"

2011-06-06T02:03:00.000+02:00

Hoppa fram till tredje minuten ungefär, en dag är det där jag.
Men i min hand har jag inte ett basebollträ utan en cheeseburgare

2011-06-05T02:46:00.002+02:00

Man vet att något är tokigt när solen strålar på morgonen och det man tänker inte är
'Gud vilket härligt sommarväder!'
Utan 'Äh men faan vad varmt det kommer vara på jobbet i dag'.

The Ark - Calleth You, Cometh I

2011-04-22T13:10:00.000+02:00

Det är alltså så, jag har låtit bli att tänka på det så gott jag har kunnat.
Datumet för The Arks sista spelning närmar sig.
Platsen är Gröna Lund, och jag, jag kommer stå där innan nöjesfältet öppnar och vänta.
Det finns inte en chans i världen att jag missar detta.
Om 147 dagar tar sagan slut.

2011-04-16T15:43:00.002+02:00

2011-04-13T02:54:00.002+02:00

Jag hoppas verkligen att detta stämmer. För herregud, jag vill ju fortfarande veta vart kojan är!

2011-04-10T22:05:00.002+02:00

Men vad i hela... Varför kan jag inte göra nya rader? Jag byter ju rad, men allt sitter i hop när jag publicerar...

2011-04-10T21:54:00.003+02:00

Elin < 3 Brittisk humor David Mitchell Det finns ingen som kan hålla så långa och underhållande monologer som den här mannen. Han kan allt, banne mig allt. Han är utbildad och är rolig! Och uppenbarligen har han ibland kvinnokläder? Haha, YOUTUBA genast!

2011-04-07T19:44:00.002+02:00

Jag vet inte hur många gånger per dag jag lyssnar på det här. Jag älskar det!

2011-04-01T01:49:00.001+02:00

Grattis Mona! Nu är vi båda halvvägs till FEMTIO!!

2011-04-01T01:36:00.005+02:00

Bon voyage

Jag "vinkade just av" Daniel i telefonen.

I arla morgonstund beger han sig iväg på en veckas lång kryssning.

Hur gick det sist han försvann på en kryssning?

Jo vi fick "Den Långe" på halsen...

Skynda dig tillbaka Daniel innan jag hinner ställa till det för mig!

2011-03-29T23:44:00.001+02:00

Ögonblicket då man inser att man har alla tre avsnitten av "Sherlock" på datorn. Samt pilotavsnittet.

2011-03-16T18:20:00.002+01:00

18:18
Är klockan när jag tittar till.
För exakt ett år sedan satt vi och åt stekt potatis i mormors kök när telefonen ringde.

Ett år, har det redan gått ett år?
Och samtidigt känner jag, har det inte gått mer?

2011-03-13T18:11:00.004+01:00

Ingenting: ingenting, först kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting, men ingenting är (ingenting inget inget)
Som Kent sjöng.
Jag är beredd att hålla med.
Denna dagen har varit.. Ingenting.
Höjdpunkten var när Mikaela ringde och ropade att OLA ÄR PÅ FYRAN!!
Då var klockan 10:45 ungefär.
Nu är klockan 18:15. Mellan då och nu?
Först kom ingenting, sen kom ingenting...

2011-03-11T04:17:00.000+01:00

2011-03-07T15:14:00.001+01:00

You should always beware the nice ones.
They steal your heart before you even know you have one.

2011-03-05T15:46:00.002+01:00

Kris
Mitt vegetariska hushåll genomgår en existentiell kris. Att vara eller icke vara.
Inte på det sättet att jag längtar efter att sätta tänderna i en ko.
Jag är väldigt sällan, nästan aldrig, sugen på kött.
Fisk däremot...
Jag kan längta efter fisk, det är ju så otroligt gott.
Men så fort jag har tänkt den tanken minns jag varför jag slutade.
På grund utav just det, en fisk.
Och jag vill ju inte vara en av de där tarvliga människorna som kallar sig vegetarianer men som äter fisk, kyckling, gris på jämna datum och ko bara när de står upp för då räknas det inte.
Vad att göra?

2011-03-03T23:59:00.000+01:00

Hjälp mig!
Fungerar den nya länken till mina bilder?

2011-03-02T13:17:00.002+01:00

Solen skiner som den inte har skinit sedan någon gång förra året.
Jag har fönstret öppet och den friska luften och fågelsången letar sig in i min källare.
Jag vill gå ut!
En blick ut genom fönstret får mitt humör att sjunka snabbt igen.
Jag vill inte gå ut i snön.
När tänker den försvinna?

2011-02-28T19:53:00.002+01:00

Wish me luck!
I morgon gäller det då.
Jag ska ladda telefonen med
Linda McCartneys "I got up" som moraliskt stöd.
Jag är helt övertygad om att den var en
bidragande faktor till att det gick bra förra gången.

2011-02-15T16:38:00.000+01:00

Jag tänker göra ett nytt försök med Pålshedens liv i bilder

2011-02-04T17:43:00.005+01:00

Nu börjas det...
När jag tittade ner i brevlådan låg där ett kuvert som pryddes av en enorm blomma. Adresserat till mig? Jag öppnar för att se vem det är som vill något.
Det är "Norrtelje Tidning" som vill komma med sina gratulationer på min 25-årsdag.

De vill att jag skickar in en text om mig själv till deras familjesida!
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Min första tanke är: "Jag är inte 25 än era förbannade..."
Sen tänker jag att, vad tragiskt.
Det är inte ens någon som håller mig kär som ska skicka in en hälsning till mig på min födelsedag nu när jag fyller halv femtio. Utan det är jag själv som ska knåpa ihop en text om vad jag har åstadkommit i mitt kvarts-sekel-långa liv. Jag betvivlar att jag har nåt att tillföra böndernas liv med min livshistoria.
Till min hjälp har jag några punkter att luta mig mot:
Namn: (Elin, Pål, Pålsheden)
Yrke: (Jag arbetar med djur... steker dem)
Studier: (HÅÅPEETREEE SHALA LA LA LA!)
Vad gör jag på fritiden? (Lyssnar på min egen hjärna som förmultnar)
Framtidsplaner? (Se på Glee på söndag)
Beskriva mig själv med tre ord: (Bitter, trött, fattig)
De får nog klara sig utan mig och min fantastiska berättelse.

Som grädde på moset satte jag tidigare idag igång spotifylistan "Digster svenskt" och just nu hör jag Oskar Linnros med stort övertygande sjunga:
"Skönt att jag aldrig blir 25. För sysifos ska till himmelen, Jag svär att jag aldrig blir 25 igen"

2011-02-04T17:26:00.002+01:00

Om hormonerna ville sluta jävlas nu skulle jag bli väldigt tacksam.
Är det inte det ena så är det de andra,
Sa flickan som varken hade barn, man eller pengar i plånboken.

2011-01-16T02:28:00.015+01:00

Kära, Kära vänner.

När natten då nittonde juni hade gått över till morgonen den tjugonde var jag alldeles ny-hemkommen och bröllopsyr. Jag lovade då att skriva mer om Bröllopet. Det blev inte så.
Jag anser att man inte ens behöver förklara vad det är för Bröllop det pratas om.
Det fanns ETT Bröllop förra året.
Vi hade förberett oss till tänderna!
Anna hade sovit över, Mona & Mikaela kom hem till mig på morgonen för att börja titta på förberedelserna. Man måste ju älska Victorias skepsis angående påståendet att det hade varit asfalterat i ett av rummen på slottet. Eller vår egen skepsis när det gäller kvinnorna i folkdräkt som sitter i fällstolar utanför storkyrkan med pottor, utifall att.
När solen stod rätt på himlavalvet begav vi oss iväg till Daniel, där även Fredrik skulle vara. Vi köpte med oss fulgubbar från Schweiz av en man i hamnen. De smakade väldigt bra vill jag påpeka. Förberedelserna fortsatte hemma hos Daniel sedan, Mona skulle slänga ihop tacopaj, glas skulle staplas och så vidare. Klockan började närma sig vigselakt och vi samlades runt tv-apparaten. Vi njöt utav klänningar som bars av vackra bröllopsgäster. Vi njöt utav Drottning Silivias brasilianska diadem! Och där kommer visst blivande prins Daniel tillsammans med den ytterst stilige Prins Carl Philip.
Man kunde ta på stämningen.
Nu snart skulle hon komma. Victoria.
Det tisslades och tasslades i kyrkan, Carl Philip viskar något i en nervös brudgums öra.
Kyrkans klockor börjar slå, och jag slås utav att precis som på begravningen i våras vet man. När klockorna slår, då är det allvar.
Bilen kör upp till ingången. Kungen & Victoria kliver ut. Sverige drar efter andan, hon har samma slöja och krona som hennes mor hade på bröllopet. Klänningen är enkel, men otroligt vacker.

Dörrarna slår upp, folks blickar dras mot vapenhusets dörrar. Där är de, Sveriges konung & Sveriges kronprinsessa. Men det man ser är en stolt far som ska lämna över sin dotter. Under tiden de skrider fram mot Daniel sliter jag åt mig en blå servett med kungakronor på och vänder den ut och in. Hur kan jag vara så orutinerad att komma utan näsdukar?
Jag tänker låta bli att i detalj gå in på hela vigselakten. Men när Prins Daniel torkar sina tårar framme vid altaret så brister det. Oj vad tårarna rinner. Och detta bland folk som inte brukar se mig gråta. Jag tänker främst på Fredrik här, de andra är oerhört vana. Jag gråter till allt.

Björn & Agnes sjunger och snart är vigseln över.
Och äntligen kom den, kyssen.

Jag känner att det drar iväg det här inlägget, så jag hoppar nog över att i detalj berätta om färden med häst och vagn, eller kungaslupen.
Jag inledde här med Victorias egna ord till folket.
De möttes av folket likt rockstjärnor.
Middagen var väl inte fantastiskt rolig att titta på, här började folk droppa av från vårt sällskap.
Den nya Prinsens tal till sin brud var däremot fantastiskt.
Jag greppade tag i en ny servett.

Jag inser att jag måste gå och lägga mig nu, men jag vill också minnas dansen.
Brudvalsen, också den fantastisk.
Men kanske främst Kungens lilla logdans-skuttande mot sin svärsons
ömma moder när det var dags att bjuda upp.

När tv-sändningarna var över
gick jag rusig av kärlek hem i den ljumma sommarnatten och skrev ett
blogginlägg med ett löfte om att återkomma.
Och nu har jag gjort det.
Bättre sent än aldrig.

2011-01-12T18:05:00.001+01:00

Blunda, lyssna, njut.
Eller ha ögonen öppna, uppskatta hans toksnygga hår, lyssna och njut.
Det är något i gitarrspelet som gör att det nästan är sommar.

2011-01-10T14:49:00.001+01:00

Klicka så du kommer in på youtube och kan se videon där.
Den är värd det

2011-01-10T14:14:00.000+01:00

Idag är första dagen på mycket länge det händer.
Om man står still i solen så värmer den.

2011-01-08T16:25:00.001+01:00

Mordgåtor & Magi
Sitter i detta nu och väntar på att gå till jobbet. Jag är visst nattstädare idag.
Jag har hittat ett fantastiskt sätt att fördriva tiden på. Eller ja, jag hittade det för några dagar sedan och har därefter spenderat en del sena timmar också tittandes faktiskt.
Jonathan Creek!
En kille som jobbar åt en trollkarl med att sätta ihop nummer åt hans show träffar en kriminalboksförfattarinna/journalist och han hjälper till att lösa kriminalgåtor som till synes inte har någon förklaring. Som magi!
Sa jag att han bor i en väderkvarn?
Varför bor inte fler människor i väderkvarnar? Är det någon som har en ledig kan jag gärna flytta in!
Nu tänker jag starta ännu ett avsnitt och förgäves försöka lista ut vem som är mördaren innan Jonathan Creek gör det.

Alan Davies som Jonathan Creek

2011-01-06T04:28:00.000+01:00

Vissa förtjänar inte sin fertilitet

Hon ser ut som en liten Nora

2011-01-05T19:13:00.002+01:00

Elin < 3 Brittisk humor # 2 Mången timma har spenderats fastklistrat framför QI (Quite Interesting). För en sån som mig som lever på små onödiga anekdoter och fakta är det här ett helt fantastiskt program. Det briljanta draget att låta den lika briljanta Stephen Fry vara programledare är genialiskt. Är det någon man verkligen litar på är det väl den mannen i alla fall. De har tre gäster som är där för att gissa, och själva komma med intressanta fakta. Jag säger tre, fast de är fyra. Den ende för utom Stephen Fry som är där varje gång är Alan Davies. Han har väl rollen som "den lilla pojken" eller den som alltid kommer sist poängmässigt. Vilket ju faktiskt inte är sant då han väldigt ofta vinner. Jag spenderade en hel del tid med att youtuba honom för att se om han faktiskt är rolig utanför QI. Och jajamen! Han går inte ofta på samma linje som tidigare nämnda Jimmy Carr, det lite elaka. Bilden man får utav honom är snarare en väldigt snäll och gemytlig man. Kan försvinna bort i egna tankar. Tänk: En fot på jorden och väldigt långa ben. Jag känner mig lite som en mycket nära vän till mig som en gång sa om Darin: "Han är ju inte så där privat!" Som att de hade känt varandra sedan de var barn. Haha, det var roligt. Jag tänker mer att det där är en beskrivning av hans typ av humor. Så gott folk.

YOUTUBA genast! (Och om Emelie Lindberg hade varit en flitig besökare av denna blogg hade hon sagt ett menande "Jahaaaaaja")

2011-01-02T13:56:00.000+01:00

Aftonen då vi firar in det nya året
Sagda afton firades relativt stillsamt. Det åts tacos hos Igelström.
Igelström som för övrigt hade förberett med glass, chokladsås och maränger också.
Mitt i glassen ringde Daniel på dörrklockan.
Det blev lite av en julklappsutdelning.
Jag har som bekant avsagt mig klappar i år eftersom jag likt Grekland har det jävligt körigt med slantarna, men detta är något mina vänner helt har ignorerat verkar det som.
Glädjen som infann sig när jag kikar in i öppningen i presentpappret och ser "Qube Allsång" !

Vi tog oss en omgång ute i köket. Jag tycker inte att det viktigaste är vem som vinner, utan faktumet att vi hade jävligt kul spelandes.
Men JAG VANN, JAG VANN!!
Vi spelade även Sofies nya charad-spel.
Herregud i himmelen.

Jag vet inte vad som är bäst, att se Mikaela gestikulera "Tortyr" eller "Sexleksak". Det är fantastiskt.
Jag själv fick prova på att med min kropp få fram "Jonas Gardell".
Det är svårare än man kan tro ska jag säga er.

När tolvslaget närmar sig klär vi på oss och går ut, plastglas och en flaska av Eckerös finest i handen. Men vad nu då? Åt vänster skjuter de raketer, åt höger skjuter de... Och nu kommer det visst en hel drös bakom oss och blockerar vägen.
Där stod vi som en flock får och kunde inte gå någonstans medan vi duckade för eventuella felstyrda raketer.
Tre, två, ett GOTT NYTT ÅR!
Men, vad är det som luktar? Raketerna från gruppen människor bakom oss luktar ju... hundbajs!? Bränt hundbajs!
Är detta någon indikation på hur året kommer bli? Man hoppas inte det.
Om Christian i Friends och Kicken fick ett barn, då skulle det vara mannen som kom fram och pratade mitt i raketskjutningen.
Efter ett tag flydde vi fältet, armarna utsträckta och flaskan i hand.

Jag känner att det är lite av en "Berts dagbok-varning" på det här inlägget. Jag har inte orkat bygga ihop en snygg text över huvud taget.
Men jag försöker skyla över det med en liten video i stället.

2010-12-28T23:56:00.002+01:00

Elin <3 Brittisk humor Jag spenderar alldeles för mycket tid på youtube tittandes på brittiska quizshows och talkshows för komiker. Never mind the buzzcocks, QI, Would I lie to you? och så vidare. Vilket ju gör att jag får nya vänner inom humorvärlden hela tiden. Eddie Izzard, Alan Carr, Graham Norton, Sean Lock, Bill Bailey, Alan Davies, Jo Brand, Mark Lamarr, David Mitchell bland andra. Nu senast hittade jag Jimmy Carr. Hur har jag kunnat undgå att hitta honom tidigare? Jag vågar nästan säga att jag finner honom brilliant! Rätt elak humor ofta, han är ute efter reaktionen: "Skrattar först, tänker efter, och drar sedan chockerat efter andan för det där borde man ju inte ha skrattat åt". Youtuba honom genast!

2010-12-28T23:50:00.000+01:00

Nu är det nog!
Jag älskar julen, det gör jag verkligen. Jag är en av dem som inte har något emot att julsaker plockas fram i affärerna och att någon händig människa slänger på en julskiva i slutet av oktober. Jag tröttnar inte.
Men så händer något. Man vaknar upp, det är juldagen. Jag vill riva ner allt som har med julen att göra.
Nåt av det värsta jag vet är folk som lallar runt i någon form av julmys dagarna efter julafton. Det är över!
Och nu får det lov att bli sommar.

2010-12-10T05:24:00.000+01:00

Jag vet inte hur ni gör när ni ser att jag lagt ett videoklipp här.
Men jag ber er att ta er tid att titta ett litet tag på den här i alla fall.
Ofta på youtube får man stå ut med hemmagjorda videor utan kvalité alls.
Det här måste applåderas!
Sjukt bra hemmabygge
(Jag uppmärksammar nu att man inte får njuta av hela bilden,
men jag orkar inte åtgärda detta just nu.
Så vill man se ordentligt får man klicka en gång mitt på videon så att man omdirigeras till youtube.)

2010-12-08T19:20:00.000+01:00

Om man kunde se sitt inre spela upp hur det känner sig.

Hade mitt sett ut så här

2010-12-01T19:21:00.000+01:00

Första december
Nu är det dags, årets julkalender ska genomgå en kritisk undersökning.
Jag slog mig ned framför tvskärmen på min lånade tjock-tv och tog på fram luppen.
Och om ärligheten ska fram har den samlat på sig ett lager utav skeptiskt damm. Julkalendrarna har varit rent av skit de senare åren.
Ja förutom Allram då så klart!
Men till min glädje (Ja, jag är 24) verkar det här helt okej.
Jag får lite en greveholmskänsla.
Inga spöken i sikt dock.
Hotell gyllene knorren verkar än så länge vara godkänd
Jag hoppas att det fortsätter så här.
När jag säger att alla julkalendar som svt producerat de senaste åren är skit kanske det är lite mitt eget fel. Inte mycket. Men lite.
Jag jämför allt med 1997-års kalender Pelle Svanslös.
Detta mästerverk!
Sedan den inköptes på dvd har jag sett den varje år.
Och nu när det är nästan 20 minusgrader ute tror jag bestämt att jag ska hälla upp ett glas must och sätta i gång berättelsen om katten vars svans en råtta hade bitit av.

"På sätt och vis var det här en stad som vilken annan stad som helst.
Men i just den här staden hade kyrkan två torn..."

2010-11-18T02:43:00.000+01:00

Harry Potter
&
The Deathly Hallows

Slutet på en era tar nu sin början.
Stämningen i biosalongen var elektrisk, hade jag sträckt ut handen är jag nästan säker på att jag hade fått en stöt på fingertopparna.

Belysningen släcks och publiken drar efter andan, förväntansfulla.
Och det är mörkt, väldigt mörkt.
Det är allvar nu.

Det verkar som att filmmakarna har förstått det också.
Det finns en noggrannhet som inte fanns i början.
Det finns nog inga direkt passande ord för hur exalterad jag var när de välkända bokstäverna gled upp på skärmen.
"Harry Potter"
Flera gånger fick jag påminna mig om att stänga munnen för att inte torka ut helt.

Förvånansvärt mycket "Chock-effekter"
Fråga folk som satt i samma salong som jag.
Jag skrek, som en liten flicka som hittar ett monster i sin garderob.
Det bjuder jag på.
Man säger ju att ett skratt föränger livet.
Och därmed vill jag påstå att de bakom oss kommer att leva lite längre på grund av mig. Jag har hunnit bli 24 år nu, och jag har ännu inte lärt mig att jag INTE ska gå på bio utan ett paket nödfalls-näsdukar.
Jag som trodde inte skulle komma att behöva dem förrens i nästa del.
Där fick jag!
Som jag har nämnt redan så finns det inga bra ord som beskriver hur bra det var.
Men jag vill dela ut pluspoäng till Voldemort som rev våra biljetter innan filmen.

Det är med ett visst vemod jag nu sitter här och är förväntansfull inför premiären av sista filmen.

För det här är början på slutet.

2010-11-17T02:30:00.000+01:00

Varje gång jag går förbi det stora röda huset i grannskapet, det där som är bebott utav folk som är oförmögna att släcka lampor, tänker jag samma sak.

2010-11-14T20:18:00.000+01:00

Let's do the time warp again!

2010-10-30T15:47:00.000+02:00

Mona är i Ullared och shoppar bebiskläder med stil!

2010-10-28T00:27:00.000+02:00

Let's do the Time Warp again!
Jag var orolig.
Det ska jag inte sticka under stol med. Jag visste att de hade varit inne och ändrat på vissa, låt oss säga viktiga, detaljer. Det visade sig att jag hade inget att vara nervös över.
De klarade sig galant skulle jag vilja påstå.
Jag satt och dansade (JA, satt och dansade) och sjöng med här i sängen för allt jag var värd.

Gav ifrån mig ett tjut när Meatloaf & Barry Bostwick, Eddie & Brad från filmen, dök upp i rutan som gäster i programmet!
Glee + Rocky Horror = Sant!
Den vitala skillnaden för mig är att jag känner en lite störande, nästan läskig attraktion för Riff Raff.. Haha! Det hände väldigt sällan, ja jag vågar till och med säga ALDRIG i filmen.

2010-10-26T06:01:00.000+02:00

Jag vill påpeka att det är mindre än ett dygn tills att Glee ger sig på The Rocky Horror Picture Show.
Gamla kärlekar möter nya.
Elin är sjukt exalterad!
Elin talar om sig själv i tredje person!

2010-10-26T05:34:00.000+02:00

Jag får för mig att titta till min profil här på bloggen.
Ögnar igenom.
Yrke: Kostekare, Bor: Norrtälje, Stjärntecken: Fiskarna, Gillar: Foto, vänner osv.
Ja, allt stämmer ju.
Eller vänta, fiskarna?
Neej!
Jag är ju Vädur!
Ni vet de där elaka som bara tänker på sig själva, är påstridiga och kommer att dö en onaturlig död.
That's me

2010-10-21T04:13:00.001+02:00

Är det bara jag eller är det lite obehagligt med utomstädes folk som hittar till ens blogg genom att googla "elin pålsheden" ?
Jag menar, när feedjit talar om för mig att de har hittat hit genom att googla "pålsheden" kan jag anta att det är någon avlägsen släkting som leker med att googla sitt efternamn.
Men skriver man in "elin pålsheden" i sökrutan, ja då har man onekligen ställt in siktet ganska bra.
Sluta med det, eller tala om vem du är!

2010-10-11T13:58:00.000+02:00

Ibland kan lycka vara:

2010-10-05T01:12:00.000+02:00

Nu kanske ni var ansvarsfulla ungdomar som gjorde det ni skulle på era lektioner. Men om ni var som vi, visserligen ansvarsfulla men gjorde helst arbetet hemma över msn mitt i natten i stället, så har du möjligen en viss erfarenhet av dem. Flash-spelen.
Det kunde handla om allt från Bitch, fånga fallande ölflaskor för att klä av en hamsterpaj-medarbetare, borsta tänder osv.
Det ska helst skötas med piltangenterna.

Mycket lektionstid har gått åt till detta. Detta och diverse filmer som hamsterpaj stod för. Detta var alltså innan youtube öppnade sina gyllene portar för oss.

För någon dag sedan hittade jag ett flash-spel som förde mig tillbaka till skolans data-salar.
Jag fastnade speciellt för "Diva" delen.
När man har dansat med hjälp av piltangenterna är det dags för Amerikans fotboll.
Och JA, jag är nästan opassande stolt när min lilla Diva skjuter helt rätt och firar genom att dansa sin "Single ladies" dans.

2010-10-02T21:57:00.000+02:00

Spoiler Alert!
Om du inte skulle kunna bry dig mindre om vad som händer eller vilken musik som ska vara med i nästa Glee-avsnitt är det fritt att scrolla ner.

Chris Colfer - I wanna hold your hand

Okej, Chris Colfer OCH Beatles?!
Jag är så nöjd

2010-08-11T14:14:00.000+02:00

Bad everything day
Ni har hört det förr, bad hair day osv.
I wish.
Det har pågått i flera dagar nu, bad everything day.
Inget är bra.
Jag har inga kläder, mitt hår är en katastrof, resten ska vi inte tala om.
Jag blir alldeles matt
Kan den kanske sluta nu?!
Min
"Bad everything week"?

2010-08-08T02:50:00.000+02:00

Så, nu har jag äntligen gjort det.
Tagit upp tittande av Glee.

2010-07-29T01:17:00.000+02:00

Vissa dagar sticker ut lite mer än andra

De dagar man ser Elias och hans Wizzkids spela är ett exempel

2010-07-11T11:22:00.000+02:00

Aftonbladet skriver idag:
"Ny studie visar att kvinnor med små fötter är mer attraktiva"

Yippee-ki-yey
Jag har storlekt 41
...

2010-07-05T14:20:00.000+02:00

Peace & Love
2010

Det är lite overkligt att vara tillbaka i vardagen. Vissa saker är inte helt okej här hemma. Att se en tom gräsplätt, eller trottoarkant innebär inte att det är helt okej att sätta sig där. När du lyssnar på musik (tvärr i dina lurar nu) tittar folk lite extra när du dansar med i takten.

Tisdagen kom nästan helt utan förvarning och det var dags att bege sig till metropolen Borlänge.
På måndagen frågade jag ett par vänner, ett stickprov skulle man kunna säga, om de fick välja en person som var deras mest organiserade vän. Skulle det vara jag då?
Några drog ut lite på svaret, några var svarade direkt med ett rungande NEJ!
För helt ärligt. Vem åker på festival och upptäcker först dagen innan att det inte finns en enda ryggsäck i hushållet?
Jag, uppenbarligen.
Efter att ha knutit fast sovsäck och liggunderlag efter konstens alla regler på en vanlig trunk från 70-talet mötte jag Anna vid tåget och vi klämde in oss så gott vi kunde i rätt tågvagn.

Jag skulle ju kunna tråka ut er med alla detaljerna om hur vi fick fel festivalband utav pojken i kassan och fick gå fram och tillbaka som boskap på väg till slakt. Eller hur Hitler talade om för oss vart vi skulle sätta upp vårt tält. Men jag låter bli.
Jag berättar i stället om hur vi åt kungliga mazariner och drack burn-drinkar. En festival-Brunis slank ner också.
Det kommer bli så väldigt långt och svårläst om jag ska beskriva hela veckan, så jag gör en liten lista helt enkelt.
* Frukost på wayne's är ett måste
* Pepparkakslatten is the shit
* Om någon försöker sälja cocos-juice till dig, spring iväg skrikandes med händerna över huvudet!
* Nej! Vi vill inte ha kundvagnstaxi!
* Efter ett besök på en bajamaja på den stora campingen längtar man onekligen hem till sin egen lugna camping
* Man ska inte tro att man ska ta en snabbdusch
* Tydligen kan man duscha i både trosor och strumpor. Eller varför inte ett par glasögon i pilotmodell?
* Anna är skeptisk till Aidan
* Man ska akta sig för Jesus
* Gud har tydligen inget problem med sushi
* Lasse Lindh är bättre än du kan tänka dig
* Daniel Lemma är sämre än du kan tänka dig
* Stefan skjuter gärna tamgris
* Pojken i pommesvagnen kommer från skåne
* Vem kunde ana att sångaren i Vampire Weekend var så söt?
* NUPPA TYST I TÄLTET FÖR FAN!
* "Åh, SVEN!"
* "Yoghart, Yoghart, Yoghart what I want!"
* Om din tältgranne som älgade iväg från Mikas spelning endast pratar engelska, kan man säga att "She moosed away"
* Har man tur kan man få se helt nakna unga män på taket i Borlänge
* Eller så kommer det någon och spelar vouvozela (stavning?) för dig mitt i natten
* Jodå. Det kan visst vara din gamla mattelärare och granne som du möter i kupolen
* Vem hade kunnat tro att Europes trummis kunde få dig att bli tårögd?
* Skrek Joey Tempest "JAN-OVE"??
* Finns det ingen gräns för hur många dragspel det får finnas i borlänge?
* Elias & The Wizzkids var ju faktiskt bra ( Ja jag vet Anna, du sa det hela tiden)
* http://www.hitta.se/ kan hjälpa dig mer än du tror
* Även om man bara har sovit fyra timmar i en bil kan man ändå göra folk glada
* THE ARK är äntligen här igen!
* Ola salo är en superhjälte
* Elin sjunger för full hals
* Calleth you, Cometh I är det kanske underbaraste som skapats
* Vi var INTE på Jay-Z

* "Trevligt folk" det är Anna det
* Sangria, det är väl gott? NEJ!
* Smultronvin, det kan ju inte vara äckligt. Jo, det kan det visst.
* Efter att inte ha duschat på ett par dagar blir Elin inte glad på personer som säger att de ska duscha :P

Jag har med stor sannorlikhet utelämnat något. Jag får återkomma med det vid tillfälle .
Bilder från dessa eskapader finns under länken "Pålshedens liv i bilder"
Det är söndag och klockan är 06:08. Jag vaknar och är panik-kissnödig.
Kravlar mig ur tältet och börjar kryssa bort mot bajamajorna.
De är stängda! Vända mot varandra och inhägnade!
Ögonen spärras upp, pulser ökar och jag rusar i panik tillbaka till tältet.
"DE HAR TAGIT BORT BAJAMAJORNA ANNA!!!"
Efter att jag lugnat mig lite ger jag mig ut på jakt. Mitt i campingen hittar jag en vagn med toaletter på. HALLELUJAH!
En flicksnärta sticker ut huvudet och kvider: "Det finns inget lyse... hur ska jag se nåt??"
Det kluckar i öronen när jag rusar förbi och muttrar att det minsann inte fanns några toaletter alls på vår sida och att hon gott kunde gå på instinkt.
Tält och saker packades ihop och vi tog plats på ett tåg som kom direkt från helvetet. Gud i himmelen vad varmt det var.
Fönstren var helt öppna och när vi stannade till i Uppsala kom pollenchocken.
När jag klev av på Stockholms central såg det ut som att jag gråtit hela vägen från Borlänge.
Behöver jag tala om hur skönt det var att få ställa sig i duschen och lägga sig i sin egen säng?
Nej, trodde inte det heller.

Dagarna har flutit på här hemma, och det har varit jättekul.
Men när jag öppnar väskan och känner Peace & Love - programmet mot mina fingrar vet jag att jag inte har hjärta att plocka ut det än.

Då är det för den här gången över, på riktigt.

2010-06-20T02:29:00.000+02:00

Grattis på er dag!
Inte ett öga var torrt.
I alla fall inte mina.
Vid tillfälle, eventuellt i morgon ska jag berätta om dagen & hur vi firade bröllopet.
Men nu måste jag sova.

2010-06-13T02:10:00.000+02:00

Waiting sucks

2010-05-31T23:15:00.000+02:00

Jag är lite av en expert på att tränga bort saker jag inte vill tänka på. Så länge det inte är dags att sova. Hela förra vintern sov jag med lampan tänd för att slippa tänka på att mitt liv rasat samman en smula.
Det verkar gå bättre att somna om det inte är helt mörkt.
Jag har fortfarande en fix idé om att jag inte kan släcka lampan om jag jobbar dagen efter.
De dagarna sover jag alltid med lampan tänd
I dag har jag lagt dessa expertkunskaper på nåt bra ställe för att veta vart jag har dem, jag hittar dem inte.
Det enda jag kan göra är att stirra ut i intet och fokusera på sagda intethet.

Det är helt enkelt inte en bra dag i dag.

2010-05-30T21:24:00.000+02:00

Grattis på födelsedagen

/ Hönan

2010-05-27T21:58:00.000+02:00

Var vi den sista generationen med fula kläder?
I dagens samhälle flödar modetipsen fritt. De hittar dig till och med i ditt eget hem. Kataloger, mail, banners och annonser. Det som slår mig är barnens kläder. Exakta kopior av de vuxnas kläder, i miniatyr.
Det är små kjolar, glittriga toppar och jackor som är snyggare än de man hittar på sin egen avdelning.
Är det bara jag som minns hur man själv var klädd i unga år?
Så klart fanns det varianter, men "ur-klädseln" måste ändå vara ett par storblommiga tights och en lite för stor tröja. Gärna en som din mor hade ägt någon gång på åttiotalet.
Ärvda kläder som kom från höger och vänster, även om man inte hade syskon.
Jag vet att jag verkligen inte talar om alla nu, men inte många barn springer runt i stortröjor och tights med stora blommor på idag.

En annan variant utav tights och stortröja är skolfoto-tröjan.
Jag hade en, vit med stora rosor på. Min kusin hade en, en röd.
Ni vet den som finns med på mer än ett skolfoto.

Sandra & Jag

2010-05-19T21:03:00.000+02:00

Årets första!

Ja jag vet, jag har fruktansvärt långa stortår

2010-05-13T16:38:00.000+02:00

Xena has left the building

2010-05-08T22:53:00.000+02:00

Jag sitter framför datorn och lyssnar på Tomas Andersson Wijs version av "Evighet".
Jag dricker ett kaneldoftande te ur en hemskt ful, sliten mugg med två öron och receptet på minestronesoppa skrivet på ena sidan.
Jag inser efter halva koppen att det är omöjligt att låta bli att hålla i bägge öronen när man dricker, ser lite ut som att man dricker ur en pipmugg.
När man ställer i från sig den skamfilade muggen låter man fingrarna leka över dess öron och kanter utan att tänka på det.

För bara en kort tid sedan klarade jag inte ens av att hålla i den.
Jag försökte, men det gick bara inte.
Klädde den i papper och packade ner i en kartong.
Tog tjuren vid hornen, eller i det här fallet Muggen i öronen och packade upp den.
Jag funderar på hur flitigt använd den lille gynnaren är.

Den är ju van vid att det dricks te ur den, åtminstonde en gång om dagen.

Så har det varit i en herrans massa år.

Kaneldoften slår emot mig och jag tänker att te har aldrig smakat så gott som i den här fula lilla muggen.

2010-05-08T22:45:00.000+02:00

Ibland kan lycka vara ljudet av regnet som slår mot biltaket och Jan Johansens hesa gubbstämma som letar sig ut ur högtalarsystemet tillsammans med ett lite billigt gitarrsolo.

2010-05-02T13:32:00.000+02:00

Och alla söta myggor dom vill jag också ha

Neeii!
Jag har sex myggbett sammanlagt på mina bägge ben!

2010-04-26T00:16:00.000+02:00

Vi tittade på gamla bilder, filmer och minnen.
Naturligtvis tittade på på Celine Dion också

2010-04-14T14:41:00.000+02:00

Världens bästa Claudia har tävling i bloggen
http://www.claudiagalli.se/

2010-04-14T14:31:00.000+02:00

073-9490999
Be Carl-Philip ringa mig, jag är inte omöjlig.

2010-04-10T02:53:00.000+02:00

Vänner
Jag sitter i min ensamhet och lyssnar på Schulman i P1, då det knackar på dörren.
Därutanför står det vänner med tre påsar mat.
Det finns inte ord för min uppskattning.
Inte ord.